September. Mellanmånad, tråkmånad, gårochväntarpåattdenriktigahöstenskakomma-månad. Jag tål den bara inte. Förra året bestod den av minimalt ätande och maximalt tränande följt med sjukhus och olika psykologbesök. En tid som inte gynnade mig på något sätt just då, men kanske i längden, att kunna se på det nu och på något sätt veta att den tiden är förbi inger ett lugn innuti mitt lilla stressfyllda hjärta. 

 

September detta år består av tedrickande i skolan (och hemma också för den delen..), en hel del plugg av tyskaglosor och på något sätt min revansch mot det som har varit. Planering och återigen planering är det som ligger som grund för att få allting att fungera. Mamma frågar varje kväll om jag äter ordentligt i skolan och jag kan gladligen säga att jag nog vissa dagar äter mest av alla - och när mina klasskompisar börjar prata om vikt och vad som är nyttigt eller inte säger jag bara att allt är nyttigt i lagom mängd. För så är det ju!

 

Och så kommer jag till dom där sakerna jag faktiskt vill göra. Jag vill så mycket i mitt liv just nu - få bra betyg, kunna äta och må bra över det, börja träna osv. Men saker jag faktiskt verkligen vill göra just i höst är att få bukt på min knäskada (operation är inte uteslutet), hitta någon att verkligen tycka om som tycker om mig också och få dansa på insparksfesten som en vanlig flicka, inte som hon som förra året inte fick för att hon kunde svimma när som helst. Så det så ni, det är det enda jag vill just nu!