Jag måste börja med att säga förlåt mig för den här otroligt dåliga uppdateringen. Jag vet inte varför jag inte har tagit mig mer tid åt bloggen, men jag känner mig inspirationslös för tillfället. Hur som helst, överlag så mår jag rätt okej i nuläget. Jag har höjt min dos antidepressiva till min maxdos på 100mg, befinner mig på Gotland och har snart det sista mötet med den mobila enheten på SCÄ för att sedan fortsätta på dagvård och samtal på BUP. Det känns konstigt, mobila har blivit min trygghet, det är dit jag har åkt så många gånger detta år, och året innan. På ett sätt har dom gett mig mitt liv tillbaka, på ett annat har dom fått mig till en kropp som jag inte vill ha. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden, uppleva allting igen - de gångerna jag ställde mig upp på vågen och ångesten skrek inuti mitt bröst, den hemska dagen i september när skolvistelsen ställdes in och utbyttes mot sjukhusbesök eller när jag låste in mig på toaletten på SCÄ och skrek och slog mig själv medan läkaren stod utanför och låste upp dörren med en sax. Allt det här konstiga, impulsiva med ändå lärorika jag har gått igenom med mitt lilla team. Dom som jag nu skämtar med, pratar om annat än bara mat och anorexi. Det känns bra, samtidigt som det känns märkligt.

Igår eftermiddag kom några familjekompisar hem till oss med bröd från Brunkebergs bageri. Scones, surdegsfrallor och levain. Dottern i familjen jobbar där och vi får hemleverans ibland på lördagar för annars slänger dom brödet då dom inte har öppet på söndagar.



Idag vaknade jag klockan 08:10 och då åt vi frukost tillsammans med mina småkusiner som hade kommit hit dagen innan, dom är för goa dom två alltså!



Jag åt gröt med mjölk och hallon, honungsfralla med skinka och gurka, en kopp roobios och en väldigt mysig rosa plastmugg med jordgubbsproviva.



Sen stack jag ut på en springrunda, kom hem och duschade och sällskapade lite med kaninerna i deras hage, och Yatzi ville såklart också vara med, men han får inte alltid som han vill han.

Så.. idag drack jag smoothie med hallon, yoghurt och banan till mellis. Så j-ä-v-l-a gott alltså, det är min nya favorit. Mitt nya "hakauppsigpå"-mellanmål nu.



Valpis har sovit bland mina kläder så jag har inte kunnat komma åt dom som jag själv vill. Men han är ju ändå rätt söt så jag lät dom ligga och tog på mig annat.



Har öppet fönster för det är 17 grader utomhus och värmen (eller nu kylan) bara strömmar in. Jag lyssnar på musik från sommaren och hösten och minns hur dåligt allting var. Den här, den här och den här har mer eller mindre förgyllt mina tankar och jag bara flyger tillbaka flera månader i tiden. Jag är inne i min tvek-period just nu. Under mitt möte med mina behandlare idag sades det inte mycket. Jag skulle egentligen bara velat skrika rätt ut hur mycket jag saknar det sjuka men samtidigt inte, hur hela jag skriker när jag bevittnar min spegelbild och att jag gör mig själv irriterad för att jag inte vet vart jag vill längre. Vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till när ångesten bläddrar förbi. Bara när jag åkte iväg från valpen i en halvtimme då mamma hade honom så trodde jag att jag skulle dö. Hjärtat bultade och jag ville springa tillbaka till honom. Sen somnade vi i soffan tillsammans och även då så tror jag att någonting ska hända. Att min ångest ska bli utbytt till rädsla och oro över döden och olyckor, det trodde jag faktiskt inte. Är det kanske det jag är rädd för i grunden? Att lita på människor omkring mig. Jag vet inte, men jag vill så hemskt gärna veta.